Dagarna forsätter i vilans tecken. Tyvärr är jag inte pigg än men febern har släppt. Lycka. Penicillinet gör mig trött så jag ligger mestadels och vilar hela dagarna. Promenader till toan och kylskåpet är nog det jag gör om dagarna. Det som gör mig så rastlös är att jag inte har någon att prata med. En social varelse är vad man är med en tendens till att vara riktigt sällskapssjuk.
Detta har gjort mig sällskap de senaste två dagarna. Lite skvaller och lite sköna hem. En nybakad bulle och halstabletter. Sen datorn så klart. Hur skulle man klara sig utan den? :)
Som jag tidigare skrev är jag inte bra på att vara sjuk. Känner mig alltid så oduglig. Fast det positiva är att jag numera inte behöver känna mig stressad över något skolarbete som ska in i rätt tid. Känns otroligt skönt och befriande!
Igår kväll såg jag ett väldigt intressant program. Mot alla odds. Ett gäng av människor som ska vandra en lång bit i Afrikas savann (tror ja det va). Människorna har något sorts av handikapp. Det fick mig att tänka på hur vi ser på oss själv och hur det påverkar människans skäl och kropp.
Om jag dag efter dag fokuserar på en tragisk händelse påverkar det mig fysiologiskt på ett sätt. Tänker jag dagligen istället på en händelse som är glädjefylld och härlig, påverkar det min kropp på ett annat sätt. Jag påverkar mig själv genom de tankar jag väljer att tänka. (Kay Pollak)
Håller ni med, eller har ni andra funderingar?
Vad jag tänker om mig själv och hur jag ser på mig själv har betydelse. Jag är i den meningen skaparen av mig själv!
Nu är det dags att vila ögonen (som tobias alltid säger när han sover i soffan och jag är på honom för att han är så tråkig och sover).
Ha en fin dag min vän. va rädd om dig.
m.E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar