Livet som skulle bestå av träning har börjat. Starten gick för dryga en månad sen. Kändes okej. Var kul att vara tillbaka igen. Kroppen hade läkt å läker fint genom träningen. MEN va svårt det är att gå ner de där sista kilona. OCH va "enkelt" det är att få bebismagen att försvinna.
Jag vill vara den människan som tänker att kroppen har förändras och blivit fin och unik genom mina två underbara barn. Å jag är den människan delvis. Men flesta förändringar de kan jag klara mig utan. I varje fall kroppsliga. Fin, jo det tycker jag nog att jag är fast inte den delen av kroppen ja just nu försöker "plocka" bort.
Jag inser just nu: Att det är inte lika lätt att bli någon som man var för se så där tio år sen. Å vill jag det egentligen. Nja inte riktigt. Jag är inte den personen på varken insidan eller utsidan. Det kanske ska synas att kroppen gått igenom endel förändringar efter två barn och dessutom börjar man bli gammal (ehh..harkel) och därför blir det extra svårt att gå ner i vikt.
Det kanske är hög tid att bli lite mer nöjd med sig själv. Sänka den självkritiska piskan och bara njuta, som Mia Skäringer skriver.
Min kropp. Min skapelse. Micka är bara Micka liksom!!
Det har varit en underbar dag. Sol, sol o åter sol. Har tankat hela dagen. Promenix snart.
Ha en fortsatt fin och kanske solig dag (som det är här)!
kram m.E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar