I kroppen min

Hej! 

Vinter vädret fortsätter. Kallt. Snöigt. Blåsigt och ett väldigt halt väglag. Va rädda om er om ni ska ut i trafiken. Fredag idag. Helg. Underbart! 

Sista dagen i januari. I morgon är det februari. Om sju månader börjar jag jobba. Känns okej trots att jag på senare år uppskattar hemma livet mer än vad jag gjorde i de "yngre" dagarna. Fast jag älskar och trivs väldigt bra med ett liv där det ryms mycket. Jag har alltid haft mycket för mig oavsett om jag är hemma, borta eller på jobbet. Mitt liv när det är som bäst. Då lever jag. Den känslan är underbar.

Å återigen. Jag stressar inte. Det är jag. Min personlighet. Jag njuter i det jag gör (för det mesta). Men jag har också dåliga dagar. Är människa, precis som alla andra. Men jag ha lärt mig hantera de känslorna och för det mesta göra något bra av det endå. Men jag är ett freak ibland jag också. Lilla jag gör mina utsvängningar i livet. Tappar fotfästet precis som alla andra. Hur ska man bära sig åt om man inte gör det. Alla är vi olika men säkert väldigt lika på just det. Annars lever vi väl inte, eller?!  

Förskollärarutbildningen den gjorde mycket med mig, mentalt. Det hände något märkligt. Å jag har svårt att sätta ord på det. Kanske just för att det var då mitt liv påbörjade ett nytt kapitel. Blev mamma bland annat och blev med det mer medveten om livet och vad ett litet barn kan skapa för känslor. Något blev väldigt viktigt för mig. LIVET!

Jag har börjat läsa I kroppen min av Kristian Gidlud. Hemsk bok. Fin bok. Beundransvärd människa. Cancer, en sjukdom som bryter ner människokroppen något fruktansvärt. Den går sin egen gång. Släcker liv trots att man är 29 år (min ålder) och livet är i början. Jag är precis i början av boken. Den känns väldigt tung och psykisk påfrestande. Han fick aldrig några barn. Jag har två. Tankarna är många. Varför utsätta sig för sådan läsning när det får en att må dåligt. Jag tror att det är viktigt att få perspektiv på livet. Att inte ta allt för givet. Vi gör det. Jag gör det. Men att läsa denna bok gör att man stannar upp och tänker lite mer på hur viktigt det är att ta tillvara på tiden. 

Han somnade in den 17 september 2013. 29 år gammal. 

Genom hans bok lever han vidare. Texten. Orden. Det är mäktigt. Läs du också!

Må så gott! 

Kram Michaela