Mitt yrkesval

Hej min vän. 

Ni som känner mig vet vad jag sysslar med om dagarna, förutom att vara mamma eller sambo då. Jag är utbildad förskollärare. Jobbar med ett gäng underbara ungar och är kollega till ett likaså härligt gäng av vuxna människor.  

Tänkte ja skulle bli bättre på att skriva om tankarna kring mitt yrkesval. Det har jag gjort alldeles för lite här på bloggen. För det är ju oxå något ja älskar och brinner för som också är en stor del av mitt trettioettåriga liv! 

....

Under tre veckor har jag haft en student, en blivande förskollärare hos mig. Hon blev en i mitt härliga gäng och vi fungerade fantastiskt bra ihop på min arbetsplats. Det har varit roligt att få vara handledare. Det va en ny erfarenhet som jag ser positivt på. Samtidigt som jag hade en uppgift som handledare att granska henne, tittade även hon på mig i mitt ledarskap med barnen. Jag har återigen växt. Utvecklats lite till, ännu en gång till. Det får mig igen att tänka...

Jag är en del av många barns liv. Tänk vilken förmån att få vara en del av en liten människas vardag. För oftast är jag och verksamhetens just det, deras vardag. För det är hos mig o mina kollegor barnen är under sin största vakna tid av dagen. På förskolan. För mig är verksamheten meningsfull, utvecklande och rolig. Jag tillsammans med mitt härliga gäng  kollegor gör vår förskola till en mötesplats där alla är lika välkomna. Där utspelar sig i stort sätt allt som hör livet till. Vi möts i glädje och vi möts i sorg. Vi möts i samspel och vi möts individuellt. Vi möts och delar varandras erfarenheter. Och alla får vi vara just den vi är. 

Förskolan är en plats som för mig är svår att hitta lika betydelsefull någon annan stans i samhället. Jag känner att här kan jag göra skillnad. Å det mina vänner är en underbar känsla. 

Här vill jag vara. Här ska jag vara.

Thats it!

//Michaela